Var ska man bo i Manaus: de 4 kvarteren att känna till 2026

Centrum av Manaus ryms i några få gator mellan hamnen och teatern, och det var gummistaden som byggde dem, på tjugo år, när Manaus var Brasiliens rikaste stad: Amazonasteatern från 1896, dess kupol av trettiosextusen glaserade tegelpannor i flaggans färger, dess italienska marmor och parisiska smide, som fortfarande ger gratiskonserter och kan besökas på dagen; São Sebastião-torget framför den, stenlagt med svarta och vita vågor som föreställer vattnens möte, kyrkan från 1888 och uteserveringarna där alla som går ut kommer för att äta middag, under uppsikt av polisen som vaktar torget. Runt omkring justitiepalatset från 1900, Rio Negro-palatset från 1903, en tysk gummibarons hus som blivit kulturcentrum, Palacete Provincial från 1875 med sina fem museer, däribland Nordens människas museum och myntkabinettet. Mot floden Adolpho Lisboa-marknaden från 1883, järnhallar ritade efter förebild från Paris, där man äter grillad fisk mitt på dagen, tullhuset från 1906 som kom från England i delar, den flytande hamnen som stiger och sjunker fjorton meter med floden, och uret från 1929. Båtarna till vattnens möte går härifrån: tio kilometer nedströms rinner den svarta Rio Negro och den caffelattefärgade Solimões sida vid sida i sex kilometer utan att blandas. Man sover här för att nå allt till fots, för konserterna och för guidens billigaste vandrarhem. Baksidan: Efter klockan nitton töms centrum utanför torget och dess tre gator, och den citerade medlemmen säger att man ska ta en bil hem.

Se till att åka Uber hem. Från klockan 19 blir det riktigt otryggt.

julies_journeys

Att se & göra i kvarteret

Mötet mellan vatten

+6 rek

Tio minuter norr om centrum är Adrianópolis staden där de manauarer som har råd bor och går ut: torn, Manauara, köpcentret från 2009 där hela staden söker skydd i luftkonditioneringen, och i Vieiralves gatorna Rio Içá och Rio Purus, där barer och restauranger serverar till midnatt utan att någon tänker på klockan. Det är också parkernas stadsdel: Minduparken, trettio hektar skog i staden där sauim-de-coleira lever, den lilla halsbandsapan som inte finns någon annanstans än kring Manaus; Bosque da Ciência under Amazonas forskningsinstitut, tretton hektar med sjökor och jätteuttrar, naturhistoriska museet med sitt akvarium av två meter långa pirarucur; längre norrut botaniska trädgården Adolpho Ducke med sitt fyrtiotvå meter höga torn över trädkronorna; västerut arméns djungelskolas djurpark. Mittemellan Arena da Amazônia från 2014, byggd för VM på platsen för det gamla Vivaldão-stadion. Man sover här för att gå ut på kvällen utan bil, för hotell med pool till trestjärnigt pris och för parkerna. Baksidan: inget gammalt, och teatern, marknaden och hamnen tjugo minuter bort med bil.

Tretton kilometer väster om centrum är Ponta Negra platsen där Manaus går till stranden: en vik av vit sand på Rio Negros svarta vatten, en två kilometer lång strandpromenad, förnyad 2012, med amfiteater, kiosker och tacacáförsäljare, och varje kväll hela staden som kommer för att se solen falla i floden, som här är flera kilometer bred. Sanden visar sig bara vid lågvatten, från augusti till november; resten av året stiger floden upp till promenaden och stranden blir en kaj. Från Davi-marinan i Tarumã går båtarna på en kvart över till Månstranden på andra stranden, på trettio minuter till Seringalmuseet, en gummiplantage återuppbyggd för en film, där man ser hur träden tappades och latexen röktes, och på en timme till Tupéstranden och dess by. Ovanför Ponta Negra leder bron från 2011, tre och en halv kilometer över Rio Negro, till Iranduba och vägen till de södra lodgerna. Man sover här för stranden och solnedgången, för barnen och för den lodge som ligger närmast staden, trettio minuter med båt in i Tarumãskogen. Baksidan: trettio till fyrtio minuter med bil till centrum, och hotell som har åldrats, säger omdömena.

Det här området är ingen stadsdel: Det är skälet till resan. Lodgerna ligger tre timmar från Manaus, och man åker på ett paket på två, tre eller fyra nätter, båt, måltider och guide inkluderade, hämtad på hotellet på morgonen och avsläppt på samma plats den sista kvällen. Söderut, över Rio Negro-bron, sedan vägen och en båt, sjöarna i Careiro, Mamorisjön och dess lodger på pålar, där man fiskar piraya på eftermiddagen, letar efter kajmanernas röda ögon med lampan på natten och ger sig av i kanot i gryningen in i igapón, skogen som står under vatten från april till juli; längre bort Autazes och Jumasjön, tre timmar med väg och båt, för de mest avlägsna lodgerna. I nordväst, längs vägen till Novo Airão, Rio Negro, Anavilhanas-arkipelagen, fyrahundra öar och de rosa delfinerna, och längst bort nationalparken Jaú, två miljoner hektar som man bara kommer in i med tillstånd. Guidens tre lodger är de vars sidor bär flest omdömen och de bästa betygen; medlemmen som citeras i inledningen säger regeln för valet: Ju dyrare, desto bättre. Baksidan: Skogen bokas innan man kommer, inte på kajen, och komforten är skogens, grodor inkluderade, säger omdömena.