Var ska man bo i Kuala Lumpur: de 5 kvarteren att känna till 2026

Petronastornen är fyrahundrafemtiotvå meter höga, åttioåtta våningar, och är fortfarande världens högsta tvillingtorn: man åker upp till Skybridge, bron som förenar dem på fyrtioförsta våningen, och sedan till utsiktsplanet på åttiosjätte, med daterade biljetter och tidsluckor som måste bokas. Vid deras fot Suria KLCC och dess filharmonisal, den tjugo hektar stora KLCC-parken ritad av Roberto Burle Marx, med sin barnbassäng och sin fontän som spelar klockan tjugo, akvariet och vetenskapscentret Petrosains för regniga dagar. Den luftkonditionerade gångbron utgår från galleriet och leder till Bukit Bintang på en kvart. Strax i norr, på andra sidan Klangfloden, är Kampung Baru en malajisk by från 1900 som förblivit hel mitt bland tornen: trähus på pålar, en kvartersmoské, nasi lemak-restauranger som är öppna på natten, och stadens mest fotograferade kontrast. Man bor här för tornen från fönstret, för gångbron och för de stora hotellen. Baksidan: guidens högsta priser, och trottoarer som tvingar till omvägar.

Palmerna nere vid marken, två tvillingtorn på över 450 m som reser sig ovanför, synen är "chockerande" (på ett bra sätt) när man närmar sig.

Ana

Att se & göra i kvarteret

Petronas Towers

+4 rek

Bukit Bintang är kvarteret som inte stänger. På åttahundra meter rör sex gallerier vid varandra, från Pavilion och dess märken till Low Yat Plaza, elektronikgalleriet där man får en telefon lagad vid midnatt, via Berjaya Times Square, som har en inomhusnöjespark inuti sig. I mitten breder Jalan Alor varje kväll ut hundra meter plastbord och kök på hjul, satay, grillad fisk, durian och sockerrörsjuice, och parallellgatan Changkat radar upp barerna och takterrasserna. Den luftkonditionerade gångbron kommer från KLCC, monorailstationen ligger i mitten, MRT:n två steg bort. Det är kvarteret där man bor för att inte behöva ta något färdmedel på kvällen, och där hälften av stadens hotell finns. Baksidan: buller till klockan två på natten runt Changkat, massagevärvarna, och ett kvarter utan ett enda monument.

Det var här staden började, vid sammanflödet av floderna Klang och Gombak som gav den dess namn, lerigt och fortfarande synligt under Jamekmoskén från 1909. Runt den kolonialkvarteret: Merdekatorget, den gamla cricketplanen där självständigheten utropades den 31 augusti 1957, inramat av Sultan Abdul Samad-byggnaden och dess klocka, ett moriskt bygge från 1897 som blev landets vykort. Två gator söderut Chinatown: Petaling Street under sitt gröna tak, stånden med kopior och de gamla medicinbutikerna, Centralmarknaden från 1888 för hantverk, hindutemplet Sri Mahamariamman från 1873 med sina skulpterade gudar över porten, hundra meter från ett kinesiskt tempel och en moské. Över allt detta, på kullen Bukit Nanas med sina nio hektar urskog skyddad sedan 1906, Kuala Lumpur Tower, fyrahundratjugoen meter, med sitt utsiktsplan och sin roterande restaurang. Man bor här för att besöka allt till fots och för två metro- och MRT-stationer. Baksidan: bullriga gator utan träd, och gamla hotell intill de nya.

Vi tog oss också upp i KL Tower, eller Menara KL, och åt riktigt gott i den panoramarestaurang som ligger på nästan 300 meters höjd, en buffé där man kunde äta så mycket man ville, utan att veta att restaurangen snurrade runt.

T TravelVince

KL Sentral är stationen som håller ihop allt: det direkta flygplatståget på tjugoåtta minuter, två metrolinjer, MRT:n, monorailen och pendeltågen, med ett galleria över perrongerna. I norr öppnar sig Perdana-sjöträdgårdarna, nittioen hektar gräsmattor och sjöar där världens största fritt flygande voljär, en fjärilspark, en hjortpark och en orkidéträdgård får plats; vid kanten nationalmoskén från 1965 med sina sexton betongspetsar, museet för islamisk konst, det största i Sydostasien, och nationalmuseet. Söder om stationen är Brickfields stadens Little India, girlanger över gatan och restauranger med banana leaf rice; i väster radar Bangsar upp sina trädkantade gator, sina två butiksbyar och de bord där KL:s medelklass äter, och Mid Valley sina två gallerior. Man bor här för ett tidigt flyg, för museerna och parkerna, för familjer. Baksidan: ett kvarter av plattor och gångbroar utan gatuliv, och tjugo minuters resa till tornen.

Två kilometer norr om den gamla stadskärnan har Chow Kit stadens största saluhall, en labyrint av fisk, kryddor och frukt som öppnar vid sex och stänger när natten faller, och runt den ett arbetarkvarter som nyare hotell börjar kanta. Längre upp Putra World Trade Centre och dess galleria, det federala territoriets moské med sina tjugotvå kupoler, nationella konstgalleriet och kulturpalatset, och sedan Titiwangsasjön, vars södra strand ger stadens klassiska fotografi: tornraden bakom vattnet och roddbåtarna. Tretton kilometer längre bort, vid pendeltågsbanans slut, öppnar Batugrottorna sin trappa med tvåhundrasjuttiotvå trappsteg ommålade i färger under en förgylld statyn på fyrtiotre meter, med aporna och, i januari eller februari, Thaipusampilgrimerna i hundratusental. Man bor här för grottorna när man vaknar, för centrums lägsta priser och för ett kvarter som lever utan turister. Baksidan: charmlösa gator på natten, och tjugo minuters metro till tornen.